''Det är bara 10 meter kvar''
Jag, cassie och kasper. Fett seriösa!
Det ligger en tabu över att må dåligt. Man får aldrig må dåligt, för sådant är ju faktiskt lite pinsamt. Det var ju faktiskt lite pinsamt att gråta inför klassen, att må sådär ”lite dåligt” och få tröst hos sjuksköterskan. Lite extra jobbigt när gymnastikläraren stirrade på dig med glasögonen på nästippen och en blick som frågade ”Jaså, du tänker bara ge upp minsann? Lägga dig där och somna på marken bara för att du inte orkar fotbollsplanen runt? Du ser väl att alla andra klarar det, då kan du ju för fan inte bara stanna sådär!” Och klasskamraterna som skrek ”MEN DET ÄR JU FÖR FAN BARA 10 METER KVAR, FORTSÄTT SPRING” även om du bara ville lägga dig ner och gråta, för just då var inte livet så lätt. Det var kanske inte bara dom där 10 metrarna som var framför dig, det kanske var en mur av bråk hemma, elaka kommentarer i skolkorridoren, ensamma nätter. En jävla vägg. Då är det inte så lätt att bara fortsätta springa, om man inte vill springa rakt in i väggen. Det vet jag. För jag var en av klasskompisarna som skrek att ”det är bara 10 meter kvar”.
Tyckte detta var en så sjuk klockren text. Snodde den från Zara Larssons blogg. Min dag har varit upp och ner. Men allt löser sig till slut. Nu sitter jag i soffan med mina söta syskon och kollar familjen annerlunda på tv.
/Clara